Jag och Linda, Garnängeln, har slagit våra påsar ihop och gemensamt börjat sticka oss varsin poncho från samma mönster. Ponchon hittade vi i Vouge Knitting, Linda såg den först och blev förtjust. Jag är inte så himla förtjust i ponchor, men har senast igår avslutat min första poncho och dessutom i egen design.

Med min och Lindas poncho gick det lite sådär i början men nu är vi "back on track" och stickar som ett rusande tåg, båda två.

Överst här syns min egna skapelse;

Om ni ser bilden två gånger skyller jag på servern, jag har bara lagt in den en gång på min blogg, men ändå kommer det två likadana bilder med när man tittar på den på nätet. Hrm..... Beror alltså inte på jag är egenkär, lovar.....

Jag och Linda sitter ute så mycket vi kan när vi träffas, här sitter vi på Lindas baksida och stickar på våra ponchos.

För att få en tydligare bild om hur ponchon kommer att se ut, i alla fall, nästan tog jag denna bild för att förtydliga lite. Detta är bakstycket, framstycket kommer att se likadant ut, men kommer att ha en stor fläta i mitten.

Jag har stickat ett linne i ekologisk bomull. Så här ser den ut efter att ha blivit använd några gånger. Nu är den redo för tvätt så man får väl hoppas att den drar ihop sig lite på bredden.

Intill det ekologiska linnet ligger ytterligare ett linne jag påbörjat, materialet är här 100% viskos. Som man tydligt ser så är det bättre passform på viskoslinnet än på bomullslinnet. Fast det liger väl i bommulets natur, att töja sig på bredden. Hoppas bara den blir fin igen efter tvätt.

Nu har jag stickat färdigt mitt gula linne i ekologisk bomull, jag blev nöjd med resultatet och bestämde mig för att sticka ett linne till. Jag har köpt ett garn i 100 % viskos från Turkiet som är underbart vackert. Jag har snart stickat färdigt första stycket och det blir riktigt fint. Jag återkommer med bilder så fort sonens kamera är på plats i hemmet igen.

Tillsammans med min väninna Annica, Garntrollet, hittade jag en bild på en jättesöt liten tröja till både pojkar och flickor. Med denna idé i huvudet och en samling nystan av det finaste bomullsgarn som jag hittade hemma hos Annica blev resultatet så här:

Visst blev den söt. Jag har ju inga barn i familjen eller i umgängeskretsen som passar i min lilla tröja, men jag älskar att sticka det som faller mig in. Jag har slutat att bry mig så mycket om att vara praktisk, jag gör det jag känner för. Tänk om man kanske blir farmor en vacker dag, då kan ju dessa alster kom väl till pass. Fast just denna lilla läckerhet skall Annica få ta med på den marknad hon skall medverka i på nationaldagen på Skansen Kronan i Haga, här i Göteborg.

Det är kul att sticka, och det är kul att sticka till andra. Men lika glad man blir för en beställning, lika skönt är det när man lämnat av den och mottagren är nöjd med plagget. Så, nu kan jag sticka vad jag vill igen.

Jag har just märkt att jag gjort ett STORT fel på den vita ICE-tröjan jag stickar åt min väninna. Hela ena framstycket är fel....

Ja,ja, bara att bita ihop och rätta till. Tänk om jag någon gång kunde göra något ordentligt.........

Nu har jag börjat sticka på Camillas Ice-tröja. Det går ganska smidigt, hoppas jag får klar den så fort som möjligt för det drog ut länge på tiden att hitta garnet till tröjan. Det är inte alla garnaffärer som har Drops Ice på lager och när jag väl hittade det på Deisy design så hade de precis sålt slut på det vita garnet. Men nu har jag det till slut hemma så det är bara att jobba på.

Jag fick nu också tillfälle att prova mina nya lysande stickor. Inte för att jag egentligen behöver dem här hemma, speciellt inte till det vita garnet, men jag måste ju ändå prova dem. Om man tittar noga kan man på bilden se att det lyser i topparna på stickorna. Det lyser mycket bättre i verkligenheten, men det är svårt att fånga på foto. Jag skulle tro att det skulle kännas helt okej att använda dessa i ett relativt mörkt rum som till exempel när man åker bil, i tältet eller på bio kanske om man är lagd åt det hållet =)

Jag har lovat en kär vännina att sticka henne en kofta. Jag har gjort en till mig själv i blått Eskimo, men eftersom hon inte klarar av att ha ylle inpå huden valde hon istället Ice ifrån Drops. Det skall bli kul att sticka den i ett nytt garn. På bilden nedan har jag på mig den blå kofta som skall göras till Camilla i vitt.